På 1600-talet började vi iaktta vår värld och skapade teser utifrån den naturvetenskapliga filosofin. Det själsliga och andliga var inte en del av naturvetenskapen, utan det skulle hållas noga åtskilda ifrån varandra och tankarna om materialismen började ta form.

Den materialistiska filosofin utgår ifrån, att det enda som finns och existerar är det som vi kan iaktta, mäta, räkna och väga. Den immateriella delen av oss, vår livskraft, ses där inte som en del av vår vardag och här i västvärlden, har vi inget egentligt namn för den företeelsen, dess process och påverkan på oss och allt levande.

Redan som barn förstod jag att det saknades något viktigt i vårt samhälle och i våra liv, men jag visste inte vad. Då sökte jag mig till naturvetenskapen som alltid har intresserat mig, vilket jag även senare studerade som vuxen.

Det jag ser är, att det finns ett samband mellan att vi valde bort livskraften som ett begrepp här i västvärlden för 400 år sedan och de konsekvenser som vi ser i dagens samhälle.

Vi kan säga att bristen på kunskap om, samt erkännande av vår livskraft som ett begrepp, är en av de  yttersta grundorsaken till de problem som vi ser idag.

Problem som miljöförstöring, utarmning av planetens resurser och att den psykisk ohälsan har blivit så utbredd, då många av oss saknar en känsla av mening med livet.

Allt börjar med en tanke och nu behöver vi ta ett steg tillbaka och lyssna inåt. Vi behöver reflektera och tänka till innan vi börjar lösa alla de problem som vi ser idag, med samma perspektiv som vi hade när vi skapade dem. 

Vårt fokus på det materialistiska och förnekelsen av vår livskraft, tänker jag leder oss till en själslig tomhet och existentiell ångest som vi försöker lösa med överkonsumtion.